Sitter så här på sena tisdagskvällen och lyssnar på webradio. Det är Championsleague-kval-match 1 mellan Valencia och Elfsborg. Just nu är det slutsekunder och det står 3-0 till hemmalaget. Elfsborg är utslaget. Visserligen ska lagen mötas i Borås också, men ett av Europas bästa lag skulle aldrig tappa denna ledning. Skulle det ske kan bragdguldet delas ut på en gång.
Igår var vi, plus Grete och Tor-Erik, hemma hos Pias jobbarkompis Marit på Stovner. Hon lever tillsammans med en man från Syrien och det bjöds på syrianskt. En massa rätter bars in på bordet och vi vräkte i oss av bland annat fylld helstekt öring, olika Houmus-varianter, stekt aubergine, stekt potatis, Tabouleh (Så här gör man). Ovana delar av smaklökarna fick jobba och leverera goda upplevelser.
Efter en trevlig kväll drog vi sedan ner till stan. Jag och Pia gick en sväng till Nomaden och njöt en Amstel samtidigt som vi lät våra kroppar ryckas med i musikens rytmer.
Idag går vi lite på lågvarv...
Man kan säga att en flytt har två huvudsakliga dimensioner. Den första, låt oss kalla den för den fysiska delen, är inte så svår att klara av. Det handlar mest om planering. Så fort du fått tag i ett bo att flytta in i så är det bara att starta. Största problemet kan till exempel vara att hyreskontrakten inte går dag i dag. Då kan det bli stressigt att både flytta in/ut och renstäda, men du slipper att ligga ute med dubbla hyror. När det kommer till den andra dimensionen blir det lite mer problematiskt. Den psykiska delen av en flytt kan vara nog så slitsam, om inte värre, än den ovan nämnda. Att lämna det man vet att man har, för att så bege sig till något som man på förhand inte riktigt kan avgöra hur det är, är tufft.
För att tala klarspråk. Det är så här jag funderar lite i dessa dagaer. Flytten är avklarad och den sista månaden här i Oslo är lite melankolisk. Jag gillar faktikst mitt "9-5-jobb" och jag har kompisar som jag trivs med. Men sen finns det saker att ta itu med. Examen kan inte ligga och vänta hur länge som helst. Den är det dags att slutföra. Jag saknar också fotbollen. Det ska bli hur kul som helst att börja träna med läderkula igen.
Så vad är konklusionen? Kanske något i stil med att det är svårt att lämna det man vet att man har, för att bege sig till något som är lite mer diffust. Ett beslut är dock taget. Om det skulle visa sig vara fel så får vi handla därefter. Hakuna matata...
Roskilde, flytt, bröllopsfest och Kössö är månaden julis ledord år 2007. Men trots att ledigheten är över så slutar inte semestern. Livet är en semester!
Nu är vi tillbaka i Oslo för lite jobb, sen är det Borås som gäller för hela slanten.
Gjorde för övrigt ett par otroligt bra kap på utförsäljningen som följde efter Storknallens brand. Hela bygget reade ut med 75% på allt (eller mer).
Efter snabb och varm cykling hem efter jobbet idag drog vi ut till Huk. Med oss hade vi filt och mat. Det var fint!
Jag har aldrig varit direkt begeistrad av såkallad web-TV. Under den senaste tiden har jag däremot börjat strötittat lite på SVTs "Play". Här hittar man i stort sett allt från SVTs produktioner. Nytt blandas med gammalt. Heller har jag inte varit någon stor beundrare av Sladjan Osmanagic och hans "Sladjan surrar". Sladjan har ett eget fotbollsprogram som endast sänds på webben. Har nu suttit och sett på gårdagens program och jag har bytt ståndpunkt. Här diskuteras aktuella ämnen, med både svenskt och internationellt fokus. Allt har glimten i ögat och språket är inte så krystat och tillknäppt som det kan vara i andra, traditionella sportsändningar. Mycket bra! Ser nu fram emot nästa veckas program...
Rullade ner till city lite tidigare idag. Jag hade ett uppdrag: "Hitta ett par löpskor". Efter att ha parkerat cykeln vid för dagen extremt människorika Karl Johan gick jag ner till XXL, en bit därifrån. Väl uppe på löpavdelningen hittade jag snappt en Nike-sko som föll min vänsterfot, mina ögon och min plånbok i smak. Det fanns bara en hake. Jag hittade inte högerskon i storlek 42. Efter en stunds letande bland både lådor och på PC fick jag beskedet att det inte fanns något att göra. Det fanns bara ett par 42-or kvar och den högra delen av paret var spårlöst borta. Inga nya skor fanns heller i beställning. Under min väntan på expeditens svar hade jag dock garderat mig och provat ett annat par. De kostade visserligen ett par hundra kronor mer, men vad skulle jag göra. De var minst lika sköna, så jag slog till.
Nu är jag nyss inkommen från "jungfru-rundan". Löpte inte mer än 4-5 kilometer på asfalt, men det räcker för att kunna konstatera att köpet är över förväntan. Jag säger bara Nike Air Cesium. Väger 288 gram och har både Zoom Air-dämpning och W.A.R.P-teknologi...
