Den som pratar för fort biter sig lätt i tungan

Man kan säga att en flytt har två huvudsakliga dimensioner. Den första, låt oss kalla den för den fysiska delen, är inte så svår att klara av. Det handlar mest om planering. Så fort du fått tag i ett bo att flytta in i så är det bara att starta. Största problemet kan till exempel vara att hyreskontrakten inte går dag i dag. Då kan det bli stressigt att både flytta in/ut och renstäda, men du slipper att ligga ute med dubbla hyror. När det kommer till den andra dimensionen blir det lite mer problematiskt. Den psykiska delen av en flytt kan vara nog så slitsam, om inte värre, än den ovan nämnda. Att lämna det man vet att man har, för att så bege sig till något som man på förhand inte riktigt kan avgöra hur det är, är tufft.

För att tala klarspråk. Det är så här jag funderar lite i dessa dagaer. Flytten är avklarad och den sista månaden här i Oslo är lite melankolisk. Jag gillar faktikst mitt "9-5-jobb" och jag har kompisar som jag trivs med. Men sen finns det saker att ta itu med. Examen kan inte ligga och vänta hur länge som helst. Den är det dags att slutföra. Jag saknar också fotbollen. Det ska bli hur kul som helst att börja träna med läderkula igen.

Så vad är konklusionen? Kanske något i stil med att det är svårt att lämna det man vet att man har, för att bege sig till något som är lite mer diffust. Ett beslut är dock taget. Om det skulle visa sig vara fel så får vi handla därefter. Hakuna matata...