Glad för webradio...

Sitter så här på sena tisdagskvällen och lyssnar på webradio. Det är Championsleague-kval-match 1 mellan Valencia och Elfsborg. Just nu är det slutsekunder och det står 3-0 till hemmalaget. Elfsborg är utslaget. Visserligen ska lagen mötas i Borås också, men ett av Europas bästa lag skulle aldrig tappa denna ledning. Skulle det ske kan bragdguldet delas ut på en gång.

Tabouleh...

Igår var vi, plus Grete och Tor-Erik, hemma hos Pias jobbarkompis Marit på Stovner. Hon lever tillsammans med en man från Syrien och det bjöds på syrianskt. En massa rätter bars in på bordet och vi vräkte i oss av bland annat fylld helstekt öring, olika Houmus-varianter, stekt aubergine, stekt potatis, Tabouleh (Så här gör man). Ovana delar av smaklökarna fick jobba och leverera goda upplevelser.
Efter en trevlig kväll drog vi sedan ner till stan. Jag och Pia gick en sväng till Nomaden och njöt en Amstel samtidigt som vi lät våra kroppar ryckas med i musikens rytmer.
Idag går vi lite på lågvarv...

Den som pratar för fort biter sig lätt i tungan

Man kan säga att en flytt har två huvudsakliga dimensioner. Den första, låt oss kalla den för den fysiska delen, är inte så svår att klara av. Det handlar mest om planering. Så fort du fått tag i ett bo att flytta in i så är det bara att starta. Största problemet kan till exempel vara att hyreskontrakten inte går dag i dag. Då kan det bli stressigt att både flytta in/ut och renstäda, men du slipper att ligga ute med dubbla hyror. När det kommer till den andra dimensionen blir det lite mer problematiskt. Den psykiska delen av en flytt kan vara nog så slitsam, om inte värre, än den ovan nämnda. Att lämna det man vet att man har, för att så bege sig till något som man på förhand inte riktigt kan avgöra hur det är, är tufft.

För att tala klarspråk. Det är så här jag funderar lite i dessa dagaer. Flytten är avklarad och den sista månaden här i Oslo är lite melankolisk. Jag gillar faktikst mitt "9-5-jobb" och jag har kompisar som jag trivs med. Men sen finns det saker att ta itu med. Examen kan inte ligga och vänta hur länge som helst. Den är det dags att slutföra. Jag saknar också fotbollen. Det ska bli hur kul som helst att börja träna med läderkula igen.

Så vad är konklusionen? Kanske något i stil med att det är svårt att lämna det man vet att man har, för att bege sig till något som är lite mer diffust. Ett beslut är dock taget. Om det skulle visa sig vara fel så får vi handla därefter. Hakuna matata...